The Bitch is Back

Idag klev jag på en kondom. Nej det var inte ett paket med en kondom i utan det var en lös kondom i det fria. Den låg på spårvagnshållplatsen och jag klev på den när jag klev av här i Örgryte (Kålltorp).

Som jag ser detta fenomen finns det 3 förklaringar till denna bisarra upplevelse.

1. Folk har sex på spårvagnarna och efter akten kastar de ut kondomen genom fönster alternativt dörrar.

2. Folk har flyttat ut spårvagnssexet till hållplatsen och har utomhussex i väntan på spårvagnens ankomst.

3. Chaffisarna till spårvagn 3 och 5 (som båda har samma ändhållplats) are getting it on på rasten.

Jag tror fan på alternativ 3. Vad tror ni?

Ibland behöver man bara få tycka att allt är skit opch vara less på sin situation. Jag har märkt att det varit en del negativa inlägg och det här var min skitdag. Inte så peppande att vakna med huvudvärk och nästäppa, det förstör ju liksom orken till allt annat!

Nu har jag fått det ur systemet och imorgon är en ny dag. En Fredag ;P Kan ju inte gå fel. Ska plugga massvis imorgon. Ska försöka gå också, har haft min döda dag idag. Dags att ta nya tag helt enkelt. Jag är redo. Är ni det?

Dagens humor är ett program på typ ettan eller tvåan jag kollade på för en stund sen. Typ tre vuxna "gamlingar" som sitter och debbatterar om internet och dess farligheter. Att föräldrar och skola måste ta ansvar för att "utbilda" dagens barn och ungdomar i hur man säkert använder sig av nätet.

Herregud! Bara för att man är under 18 är man inte efterbliven? Vad fan vet ni om internet egentligen!? Jag är uppvuxen med fenomenet och använder det flitigt. Tycker att det är ett utomordentligt medium att få uttrycka sina åsikter och sprida sina tankar samt hålla kontakten med människor som man känner men inte bor nära längre. Som med allt annat i livet måste man göra misstag för att lära sig och utvecklas på egen hand. Sedan är det väl självklart att det är upp till föräldrarna att se till att ungen ser skillnad på rätt och fel och har någon slags moralisk kompass.

Förövrigt kan man kringgå alla "blockader" av sajter som youtube, facebook osv. Haha ni gamlingar är så jävla efter så jag blir nästan förbannad. Orka predika, ta emot utvecklingen istället. Lär er av den! Jag menar vi bromsar väl fan inte evolutionen också?

Vad och hur fan ska jag göra!? Jag är sjukt kluven och väldigt stressad. C uppsats i höst eller inte? Ekonomi eller inte? Alla dessa val fyfaaaaan vad jag hatar att välja... Finns det något värre? Vad ska jag bli när jag blir stor!?

Dock tror jag att det kanske blir C uppsats i höst, vet inte men alla andra verkar skriva så ja ska väl göra det också. Konformitet är ordet mina vänner. Well. Snart sova typs eftersom man numera är en working girl så att säga. Kanske en rulle innan? Jooo en liten va.

Okej jag är typ hungrig. Men det finns typ inte en sportkeps i världshistorien att jag skulle ge mig ut och skotta bilen för att åka och handla något ätbart. Det är mycket snö och den har legat där ett tag så den sitter säkert fast sådär frustrerande också. Fan fan fan.

Min osloresa är i fara och jag vaknade inte i tid för att avboka bussen så nu kan jag inte få tillbaka pengar. Party. Bara att bli frisk då!? Lite nässpray kanske kan fixa men återigen min bil är insnöad. Jag vet hur bissart det låter eftersom jag bor i Göteborg men sådant är fallet. Så jag tänker dricka lite varm buljong, ta 2 ipren och lägga mig igen i hopp om bättre tider.

Shit kom på mig själv häromdagen att jag aldrig är inne på MSN, den är inte på autostart och jag glömmer bort att sätta på den av någon anledning. Frågan är var vi hamnat nu? Är det bloggarna som idag fyller det tidigare behovet av mänsklig interaktion på nätet? Jag erkänner att jag blev fundersam, tänkte tillbaka till den tid då ICQn var som störst, alla hade den och i alla fall för mig var den ett beroende.

Det var i stort sett det man gjorde på internet, chattade med sina kompisar. Minns att jag satt en hel julhelg och snackade med min gode vän på ICQn. Han ville väl undvika sin familj och vem vill inte det i tonåren? Jag bangade ju inte direkt. Alla dessa sena kvällar och nätter av djupa samtal. För det är ändå lättare på något sätt via datorn. Eller jag vet inte.

Sedan fasade MSN ut ICQn, jag minns så väl att jag aldrig minsann skulle byta och här sitter jag med "blinkningar", "foton" och "vibbar" ändå. Man följer väl strömmen till slut, viker sig för kollektivet. Och nu verkar det ha hänt igen. Eller växte man upp? Skaffade sig ett liv? Hittade ett nytt medium som substitut? Vad hände liksom för det var då inte längesen jag var MSN beroende i alla fall...

Kan vara dagens bloggar. Men då känns det på något sätt att det har gått mot en mer opersonlig utveckling vilket känns lite tråkigt. Vi kankse inte har tid att sitta och "chatta" med varandra längre, räcker med en snabb titt på bloggen för att hänga med i vad som händer i livet för ens vänner. Läskigt det där egentligen, dock tidssparande. Vad säger ni, är det en framgång eller tillbakagång?

Okej, nyss såg jag massa vägverket gubbar sätta upp en förbud att parkera skylt framför min bil. FRAMFÖR min bil. Vad innebär detta!? Får jag stå där? Får jag inte? Är jättenervös och sitter och kollar ut genom fönstret stup i kvarten. Göreborgs P-lisor är ju hänsynslösa. Så kan någon som kan trafikregler bättre än mig förklara hur detta ligger till?

Själv hade man stadiga 53 rätt på teoriprovet, skyltning är nog inte min cup of tea.

Är man en gammal hagga om ansiktet känns som att det har stramats upp med ett ordentligt kirurgiskt lyft varje gång man har tvättat det?

Jises, fram med krämerna jag skrumpnar ju ihop snart. Ska man alltså behöva bli tjej på heltid? Jag fattar ju inte sådant där med skönhetsprodukter och krämer. Inte kläder heller för den delen eftersom jag åkte på IKEA i mjukisar igår. And I was the only one.

Ja ibland har jag mina ljusa stunder av djupa funderingar. Idag är en sådan dag, vad som triggade allt är att jag har börjat kolla på One Tree Hill säsong 5. Tydligen är detta en säsong som börjar när alla har gått färdigt college och "kommer tillbaka" vuxna. Deras förväntninar, drömmar och planer samt hur allt utvecklade sig, mestdels emot hur de hade föreställt sig att livet skulle vara. Det fick mig att tänka på var jag och de omkring mig står nu.

På ett sätt känns det som att vi alltid har varit och fortfarande är unga, respektlösa, busiga och oansvariga ungdomar. Men så är ju inte fallet, egentligen är vi nu vuxna, vi lever vuxna liv. Vissa av oss delar livet med någon annan vilket ställer helt andra krav, vissa ensamma, vissa på håll. Vi har arbeten, vi tjänar pengar och lever i vardagen med allt vad den innebär. Massor med ansvar och tråkiga saker som måste göras som tvätt, disk, matlagning, räkningar. Jag känner mig nästan överväldigad.

För innerst inne är jag fortfarande den rebelliska svartrockaren jag var på högstadiet. Jag flyttade hela mitt liv 100 mil för lite mer än 1 månad sen och jag har fortfarande inte förstått det. På ett sätt sitter jag fast mitt emellan, för jag studerar fortfarande vilket innebär att jag inte har kastats ut i den hårda verkligheten på riktigt än. Men min tid kommer, tidigare än jag kan föreställa mig skulle jag tro eftersom veckorna bara rusar fram nu. Vardag. Är detta livet?

Jag är fullt medveten om att det är ett I-landsproblem jag avhandlar just nu men jag kan inte låta bli. Jag är trots allt en bortskämd I-lands medborgare så det är väl inte mer än rätt att jag dealar med de normala I-landsproblemen. Det är ju knappast mitt ansvar att styra upp de tragedier som sker i U-länder som svält och HIV.

Nåja till saken. Något jag verkligen, verkligen stör mig på är individer som gör reklam för sin blogg genom att skriva dagboksinlägg på Apberget där innehållet endast är bloggadressen. Om det är något jag inte tål så är det att andra ska "tala om för mig" vad jag ska göra. Så när de gör sådär blir jag bara avtänd och vägrar gå in och kika bara för att. Nu har det gått så långt att jag inte längre kan gå in på vänbevakningen på Apis eftersom den är SPAMMAD av dessa "fejk-diairieinlägg" och de driver mig till vansinne. Jag vill bara dra fram en stor påle och klubba ner dessa miffon. Okej en gång. Okej två gånger. Okej för att lansera. Men snälla människor lugna ner er, om man vill hittar man till er blogg (via presentationen) och om den är intressant fortsätter man att besöka den...

Seriöst peeps, Apan är fan död.

Varför skaffas det barn helt plötsligt till höger och vänster om mig? Är det någon slags "massornas biologiska klocka" som tickat igång eller är världen på väg att gå under och alla vill prova på att föröka sig? Jag vet i alla fall inte men någon annan kanske har svaret. Jag är fascinerad.

Han sover. Inte helt ovanligt, somnade ungefär halvvägs in i filmen. Jag såg faktiskt klart Bourne Ultimatum. Helt okej, spännande stundtals men det var väl inte direkt så jag kom (som jag gjorde när jag satte igång avsnitt 7 av Cashmere Mafia). Nu ska jag sova. Inge kul att vara vaken själv, dessutom är jag trött. Imorgon ska jag "installera" (läs: sätta påse i) min nya pedalhink. Iiih. Vill ni ser bilder? Klart ni vill. Haha.

Nu vet jag varför jag inte kommer så bra överens med tjejerna i klassen. Inte för att jag egentligen är en karl, inte för att det är fnittriga eller dryga bruttor, inte för att de är elaka och hatar mig. Svaret kom till mig idag och det är väldigt enkelt ska jag säga er. Det var som att alla bitar helt enkelt föll på plats!

Jag känner mig så låst. Så missnöjd över detta också, det känns som att jag lever någon annans liv, mer eller mindre påtvingaad något jag inte egentligen vill. Konstig känsla är det i alla fall. Jag trodde att jag var på väg mot något nytt och att jag vare helt rätt men nu har allt rasat. Känner mig som den 18åring som nyligen gått ut gymnasiet och inte vet vad hon vill bli när hon blir stor.

Jag är ju stor nu. Fortfarande vet jag inget och vacklar fram och tillbaka mellan massor av saker. Det är drygt att vara stor. Man måste ta hänsyn till omgivningen, till människor, till pengar, till arbete, räkningar, hyra och så vidare. Sedan ska man gärna träna också, kanske en hobby på det för att få utlopp för sin kreativa sida? När fan är det tänkt att man ska hinna med allt det där? Jag är så vilsen.

Jag är nog en såndär människa som behöver något att luta sig mot, något som är stabilt. Skulle vilja vara sådär som de äventyrliga vänner jag har som bara tar dagen som den kommer och lever livet. Jobbar och reser, bara njuter och är nöjda. Jag är ett oroande planeringsfreak. Behöver veta vad som händer, hur det ska hända och om jag klarar av det. Flytten söderut är väl det närmaste impuls jag kommit hittils under mina 22 år på jorden. Jag vet att jag behöver en plan för framtiden och en utbildning för att jag ska vara nöjd och lycklig, just nu vet jag inte vad jag håller på med men jag måste styra upp illa kvickt. Önskar att jag hade kvar innebandyn, fasta punkter i livet är sjukt tryggt och bekvämt...

Vet inte hur jag känner mig just nu. Har inget direkt spännande att berätta just nu för, jusste jag gör absolut ingenting! Varit helt slut av en heldag i skolan med bitterfittor. Har tröstätit hårdbrödmacka med chilikeso. Det hjälpte föga, dock var jag snäll sambo och köpte mjölk åt den där andra. Varför kan man inte få allt? Trivs hur bra som hellst med det privata livet och allt men skolan som jag alltid diggat tål jag fan inte. Överpretensiösa töntar förpestar min vardag. Blä.

Jag trodde en 40 timmars skolvecka var en myt. Tydligen inte. Jises lugna er, just making conversation.

Jag är fullt medveten om att det föregående inlägget syftar till att jag är en fegis. Eftersom jag inte tål fegisar leder detta faktum till att kognitiv dissonans uppstår inom mig och därför känner jag mig tvungen att förklara för er hur det egentligen ligger till. Jag är inte feg, jag är undvikande. That's it. Tack för er tid!

Ni kanske imorse anade en viss bloggtorka. Den äro över! Endast på vägen till skolan fick jag massvis med bra saker att blogga om. För det första krockade nästan min spårvagn med en bil (haha vi hade ändå vunnit fighten!). Detta understryker alltså hur farlig Göteborgstrafiken är med alla spårvagnar och för mig oförståeliga korsningsuppbuggnader. Nåja man ska vara nöjd och glad!

En annan sak jag obsererade på spårvagnen var alla mammor med barnvagnar. Observation 1: Jävlar var hypade dagens barnvagnar är?! Det är 4 hjul eller 3 hjul eller 5 hjul och massa fuffens grejer och konstruktioner. I och för sig hörde jag att en barnvagn man vill ha går lös på cirka 7000 kr (!!?!?!?!??!). Karln kontrade detta med ett förslag på att köra runt ungarna i kundvagnar. Det blir perfekt, i love you!

Observation 2: Hur de liksom förväntar sig att få hjälp med barnvagnen upp i spårvagnen. Liksom vad gör de om de är alldeles ensamma? Får konduktören kliva ur och hjälpa till då? Dessutom blir det nästan pinsamt om ingen liksom ställer upp. Satt och tänkte på det (som tur var innerst med en gubbe brevid mig så jag slapp ingripa) och en skrämmande tanke föddes hos mig, tänk om de förväntar sig att jag ska hjälpa till? Jag som knappt tar mig ner för spårvagnstrapporna för egen maskin. Jag menar, jag ser ju ung, frisk och hurtig ut klart det förväntas, de vet väl inte om att jag är opererad?!

Ja jag har för mycket fritid, behöver ett jobb så att jag slipper tänkta så mycket.

Vi hade en väldigt intressant diskussion på skolan häromdagen angående fysisk aktivitet för barn i grundskolan. Alla var överens om att det största problemet låg i högstadieåldern då många slutar i föreningsidrotten samt att det skärs ner på idrotten i skolan. Fysisk aktivitet och hälsosamt leverne i all ära men blir det inte lite mycket ibland? Läraren hade en otroligt intressant vinkel, nämligen att ungdomar tar avstånd från den här hypen som skapats kring fysisk aktivitet inte på grund av att de inte gillar idrott, utan som en tonårsrevolt. Under den identitetsskapande perioden vill man inte vara "en i mängden" när fysisk aktivitet och hälsa är så "inne" och populärt. Så ju mer det tjatas desto mer Joltcola dricker de och desto oftare sitter de vid burken och spelar World Of Warcraft (eller vad det heter).

Just nu känner jag mig som en hormonstinn tonåring som revolterar. Jag älskar idrott (även om jag just nu är för invalid för att utöva den på de sätt jag önskar), jag mår bra och vet om att fysisk aktivitet får mig att må bra, äta hälsosamt får min mage att må bra osv. Men all denna hets! Vad vill ni mig? Det är inte den där skeden "normalfettig" kesella som gör att man blir överviktig. Tycker att idag hetsas det så mycket om fysisk aktivitet och hälsosam mat att jag har lust att säcka ihop på soffan och beställa en kebabpizza med extra bearnaise sås bara för att prostestera! Någon måtta får det vara på besattheten och det nästintill maniska beteendet. Ja vi blir fetare, ja vi rör oss mindre. Trots att detta måste det ju vara var och ens egna beslut att ändra sin livsstil och sina vanor. Inte på grund av hets utan på grund av att man själv vill. Jag är en vuxen i en tonårings kropp. Jag gör min 2:a tonårsrevolt nu.

Eftersom det pratas mycket om den Svenska Avundsjukan på alla bloggar tänkte jag (som född Polack) ta upp den Polska avundsjukan eftersom det är den som är mitt arv. Den svenska avundsjukan är ju som bekant väl påtaglig när  det går väldigt bra för någon och man missunnar denna person det genom att klaga och racka ner.

Den polska avundsjukan är annorlunda. Där är vi bara normalt, rätt och slätt avundsjuka. Klart som fan att man blir avundsjuk när någon lyckas med något eller blir rik! Vem vill inte bli rik? De som säger att de inte vill ha pengar hycklar. Vi vet ju alla vad jag tycker om hycklare, har väl varit på tapeten både en to tri gånger. Så genom den polska avundsjukan missunnar man inte andra saker. Men man vill ju bra gärna ha dem själv ändå!