The Bitch is Back

Vi hade en väldigt intressant diskussion på skolan häromdagen angående fysisk aktivitet för barn i grundskolan. Alla var överens om att det största problemet låg i högstadieåldern då många slutar i föreningsidrotten samt att det skärs ner på idrotten i skolan. Fysisk aktivitet och hälsosamt leverne i all ära men blir det inte lite mycket ibland? Läraren hade en otroligt intressant vinkel, nämligen att ungdomar tar avstånd från den här hypen som skapats kring fysisk aktivitet inte på grund av att de inte gillar idrott, utan som en tonårsrevolt. Under den identitetsskapande perioden vill man inte vara "en i mängden" när fysisk aktivitet och hälsa är så "inne" och populärt. Så ju mer det tjatas desto mer Joltcola dricker de och desto oftare sitter de vid burken och spelar World Of Warcraft (eller vad det heter).

Just nu känner jag mig som en hormonstinn tonåring som revolterar. Jag älskar idrott (även om jag just nu är för invalid för att utöva den på de sätt jag önskar), jag mår bra och vet om att fysisk aktivitet får mig att må bra, äta hälsosamt får min mage att må bra osv. Men all denna hets! Vad vill ni mig? Det är inte den där skeden "normalfettig" kesella som gör att man blir överviktig. Tycker att idag hetsas det så mycket om fysisk aktivitet och hälsosam mat att jag har lust att säcka ihop på soffan och beställa en kebabpizza med extra bearnaise sås bara för att prostestera! Någon måtta får det vara på besattheten och det nästintill maniska beteendet. Ja vi blir fetare, ja vi rör oss mindre. Trots att detta måste det ju vara var och ens egna beslut att ändra sin livsstil och sina vanor. Inte på grund av hets utan på grund av att man själv vill. Jag är en vuxen i en tonårings kropp. Jag gör min 2:a tonårsrevolt nu.