The Bitch is Back

Alltså. Jag går just nu runt med århudradets största smalj mitt i fejjan. Alla på IFK Kliniken tittar konstigt på mig. Stina ifrågasätter och förstår inte att jag är så sjukt jävla glad hela tiden trots att hon kör skiten ur mig. Idag hände det som kanske är en korsbandsopererades heliga Graal. JAG FICK SPRINGA 10 MINUTER PÅ BANDET!!!!!!!!

Ni förstår inte. Jag har inte löpt på allvar sen sommaren 2006. Det är tamefan 2008 nu så det kanske belyser saken. Jag får alltså löpa 10 minuter efter varje pass. Men det bästa av allt är: inte alls ont i knät. Min baksida däremot har gjort comenack. Ajajajaj kommer det vara imorgon. The Ass-Fucked-Walk blir det på jobbet, that's for sure.

Jag älskar rehab! Rehab med Stina är askul :)

Alltså jag kan inte tjata nog om IFK Kliniken och min kära sjukgymnast Stina som jag delar med grabbarna från Blåvitt. Jajjemänsan Erik det är jag och grabbarna från Blåvitt som tränar tillsammans. Är du nå avis nu? Haha.

Fick en till ny övning idag, sjukt jobbigt. Dessutom löpte jag på tjockmattan alldeles på eget bevåg. Vad har hänt? Men det bästa av allt. Jag fick beröm. Av Stina. Hon sade att jag är sjukt dukitg och är bra grundtränad (öh!?) så det här kommer att gå i ett nafs! Hon skulle tillomed fixa mig ett innebandylag att lira i. Oj oj saker och ting ljusnar här i livet känner jag.

Skulle i alla fall vara skoj att ha ett gäng att löpa med i sommar. Själv är det ju sådär motiverande juh.

Rehab det är dagens actin. Det är så mysigt att cykla till IFK Kliniken och rehabba lite. Nufötiden är ju rehab apjobbigt så det känns ju att man lever. Ni vet när man kör sitt program har man alltid en hatövning. Den är så sjukt jobbig att man måste förbereda sig mentalt 5 min innan, men efteråt är det en sådan skön känsla att ha klarat av det?

Well jag hade en sådan. Enbens knäböj på balansplatta. Sjukt jobbigt, sjukt krävande. Jag trodde det  skulle vara vårens hatövning. Jag hade fel! Höga knän med tempoväxlingar på tjockmatta i 5 minuter. Där har du en jobbig jävel. Helvette jag flåsar ju än...

Herregud. Herrejesus. Herrejag!

Helt jävla slut. She's killing me! Men det är så jävla skönt. Ni anar inte. Idag till exempel så fick jag springa på tjockmatta. Högt tempo i 5 minuter. Det gjorde inte ont i knät. Men det var så sjuhelvetes jobbigt!!! Jag har inte varit så anfådd och svettig på 1,5 år. Och det tog mig 5 minuter att komma upp i sådan utmattning.

Okej jag ljög. Det tog typ 2 minuter. Efter 3 ville jag dö, hänga mig och upphöra att existera av jobbighet. Efter 5 var jag faktiskt död ;) Fan innebandycomebacken börjar närma sig. Oj oj oj...

Rehab 2008. Jag dör! Sitter här och flåsar och är allmännt döende. Imorgon när jag baknar 06.30 och ska ut och gå kommer jag vilja dö. Mina ben kommer inte vilja röra sig och jag kommer ta till de flesta svärorden i ordboken. Men nog fan ska jag ta mig upp! *slå sig själv i ansiktet á la Carolina Klüft*

Enbensböj på balansbräda ökat till 3 x 8 /ben. Bra jobb bra jobb...

Sjukgymnasten sa igår att jag troligen inte kommer kunna att gå idag på grund av träningsvärken. Jag sa pyttsan och gav mig ut på morgonpromenad. AJ MIN RÖÖÖÖÖV! Nu har jag ont. Aj aj aj.

Fast det är rätt skönt med träningsvärk. Mumma, det var ju inte igår he he. :)

Det finns sjukgymnaster och det finns min sjukgymnast. Herregud jag älskar henne. Jag har inte jobbat såhär hårt på 5 månader, alla andra sjukgymnaster är pensionär-sjukgymnaster. Min sjukgymnast säger att jag ska springa om 6 veckor. Min sjukgymnast säger att vi ska jobba mig tillbaka till innebandyn. Jag är tamefan lycklig.

Nu kör vi. I och med detta får knät en egen kategori, eller kanske rehab? Eller comeback? Ska dokumentera min väg tillbaka till fysisk aktivitet. Nu ska vi bygga benmuskler.

Att söka sjukgymnast är som att söka en partner, man får provköra ganska många innan man hittar rätt balans. Någon som är hård men ödmjuk, ställer krav men samtidigt ger beröm, sätter ner foten då och då men kan samtidigt lyssna till ens behov. Herregud jag borde ju gifta mig med min sjukgymnast.