Ni fattar inte.

Alltså. Jag går just nu runt med århudradets största smalj mitt i fejjan. Alla på IFK Kliniken tittar konstigt på mig. Stina ifrågasätter och förstår inte att jag är så sjukt jävla glad hela tiden trots att hon kör skiten ur mig. Idag hände det som kanske är en korsbandsopererades heliga Graal. JAG FICK SPRINGA 10 MINUTER PÅ BANDET!!!!!!!!

Ni förstår inte. Jag har inte löpt på allvar sen sommaren 2006. Det är tamefan 2008 nu så det kanske belyser saken. Jag får alltså löpa 10 minuter efter varje pass. Men det bästa av allt är: inte alls ont i knät. Min baksida däremot har gjort comenack. Ajajajaj kommer det vara imorgon. The Ass-Fucked-Walk blir det på jobbet, that's for sure.

Jag älskar rehab! Rehab med Stina är askul :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0