Well.
Jag är hungrig men det finns inget att äta. Jag svettas och har ingen lust att duscha men får nog göra det ändå. Det är lortigt och det är jag som står för kaoset också. Får inte heller tag på någon sjukgymnast så jag skiter väl i det där med sjukgymnast. Det kan suga. Eller så ringer jag till Umeå och ber dem vidarebefodra mig till en landstinget anställd här. Gud vad jag älskar dessa landstingetanställda, pessimistiska surpular. Men vafan gratis är gott och ingen annan verkar ta sig an mig och mitt knä.
Kommentarer
Trackback
