The Bitch is Back

Vi kan konstatera att denna vecka har lämnat en hel del att önska. Efter en fabulous helg i Umeå totalt kollapsade min kropp och resten av min tillvaro verkade hänga på. Igår ville jag bara gråta, idag är jag mest tom. Var och körde på en tenta imorse, eftersom jag varit upptagen med att snyta mig, vilja dö samt stirra planlöst i taket blev det inte många barn gjorda på pluggfronten. Detta visade sig klart idag medan jag satt och småsvettades. Såklart först ut som vanligt men denna gång utan ett lyckat resultat. Omtenta nästa vecka nya tag va.

Sjukdomen börjar kännas besegrad, träna känns avlägset men jag ser i alla fall ljuset i tunneln. Jag vill ju ha tillbaka mitt liv! Ge mig ge mig! Försöker ju skapa något här. Att det ska vara så svårt att börja om. Det var faktiskt en sak jag tänkte på när jag var uppe i Umeå, jag kan inte komma tillbaka. Inte på samma sätt i alla fall. Jag har gått vidare och det finns inget ?hem? för mig där. I alla fall inte just nu. Här i det riktiga nuvarande hemmet är det ju som sagt inte många knop som görs.

Vill bli frisk och återvända till vardagen och nya bestyr. Ibland gillar jag vardagen med dess trygga inslag som man vet finns och kommer förbli på sin rätta plats. Med mina mål och all strävan mot att förverkliga dem.

Ps. Jag har ingen TV.