The Bitch is Back

Kan inte släppa loss och skriva av mig här just nu av hänsyn till andra och på grund av det jag känner som är hemska och egoistiska saker. Jag har en sådan dag och idag vill jag inte leva helt enkelt. Inte ens lite. Jag har suttit hemma och tjutit nu i cirka 20 minuter (försöker få det ur systemet innan jag ska jobba). Började i och för sig redan på spårvagnen.

Allt är skit. Skolan är skit, min framtid kommer att bli skit, studievägledaren är skit. Jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till känner mig som en femåring som bara vill att mamma och pappa ska komma och styra upp allt åt mig. Som det var när man var liten och fattade ett sämre beslut. Fast jag visste ju inte innan att det skulle bli dåligt.

Det finns olika sorterst lycka och därmed olika sorters olycka. Jag är olycklig men jag skulle ha varit olycklig annars också. Och jag kommer troligtvis bli olycklig. I alla fall ett tag till framöver. Just nu känner jag inte att jag har något att se fram emot och kan därmed inte se framåt.

Frågan är vilken sorts olycklig som är värst, vilken man ska satsa på alltså. Fan. Måste ta mig samman snart. Snart.

Ps. Josie fyller år idag. Grattis till henne. Hoppas hon får en bättre dag.