Sjukan del 2, Uppvaket och Kateter
Måste bara börja med att nämna att kateter is the shit. Den är invalidens bästa vän! Finns faktiskt inget bättre när man vaknar med 2 ofungerande ben. Dessutom tycker jag synd om alla som inte tål morfin, för det gör jag! Bring it on ;)
Efter 4,5 timmar lång operation var jag fortfarande sovandes ungefär 30 minuter. Förska gången jag öppnade ögonen var klockan 13.30 och man kan lungt säga att jag ångrade mig djupt. Detta på grund av att första uppvakningen alltid är ett helvette, precis som förra gången frös jag gärnet och skakade i hela kroppen ganska länge (det kändes som en evighet). Smärta i höger ben och grym värk i vänster gjorde inte saken bättre, däremot morfin och varma lakan gjorde det!
Personalen på uppvaket är grymma, hade typ 3 stycken som tog hand om mig samtidigt. Till min stora förvåning hade jag ytterligare en droppnål på höger handrygg, en fräsig jävel med 3 korta slangar hängandes från den. Mode accessoar 2007? Paniken i min hjärna började yggas upp när jag kände att jag var lite kissnödig. Mina första tankar gick i banor som är jag tillräckligt nödig för att på något mirakulöst vis ta mig till toaletten? Njaaa... Sade i alla fall till en sköterska och då svarade hon med ett leende: "Du har kateter så det är ingen fara, kan kännas som att man är lite kissnödig ibland på grund av den" Halleluja praise the lord, det är bara att tut och kör! :)
Något som gjorde mig himla glad var när jag hörde att syrran var är för att hälsa på mig, den tanken piggade verkligen upp mig på uppvaket! Att ligga där ensam i 2 timmar, vara klar i huvudet och stirra in i väggen är rent sagt plågsamt. Den enda action jag fick var antibiotika dropp som sved :P och dessutom gradera min smärta på en 0-9 skala. Lätt?? När man låg still gjorde det faktiskt inte så ont, kan ha varit lokalbedövningen också vem vet :P Fick faktiskt bara morfin en gång på uppvaket och det var när jag vaknade, då gjorde det ont!
Efter 4,5 timmar lång operation var jag fortfarande sovandes ungefär 30 minuter. Förska gången jag öppnade ögonen var klockan 13.30 och man kan lungt säga att jag ångrade mig djupt. Detta på grund av att första uppvakningen alltid är ett helvette, precis som förra gången frös jag gärnet och skakade i hela kroppen ganska länge (det kändes som en evighet). Smärta i höger ben och grym värk i vänster gjorde inte saken bättre, däremot morfin och varma lakan gjorde det!
Personalen på uppvaket är grymma, hade typ 3 stycken som tog hand om mig samtidigt. Till min stora förvåning hade jag ytterligare en droppnål på höger handrygg, en fräsig jävel med 3 korta slangar hängandes från den. Mode accessoar 2007? Paniken i min hjärna började yggas upp när jag kände att jag var lite kissnödig. Mina första tankar gick i banor som är jag tillräckligt nödig för att på något mirakulöst vis ta mig till toaletten? Njaaa... Sade i alla fall till en sköterska och då svarade hon med ett leende: "Du har kateter så det är ingen fara, kan kännas som att man är lite kissnödig ibland på grund av den" Halleluja praise the lord, det är bara att tut och kör! :)
Något som gjorde mig himla glad var när jag hörde att syrran var är för att hälsa på mig, den tanken piggade verkligen upp mig på uppvaket! Att ligga där ensam i 2 timmar, vara klar i huvudet och stirra in i väggen är rent sagt plågsamt. Den enda action jag fick var antibiotika dropp som sved :P och dessutom gradera min smärta på en 0-9 skala. Lätt?? När man låg still gjorde det faktiskt inte så ont, kan ha varit lokalbedövningen också vem vet :P Fick faktiskt bara morfin en gång på uppvaket och det var när jag vaknade, då gjorde det ont!
Kommentarer
Trackback
