Knä-update.

Exakt en månad har gått, är det bara jag eller har det gått sjukt fort? 4 veckor av 6 i sträckläge. Bara två kvar. Tänk positivt. 14 dagar. 336 timmar. Hejja.

Idag vill jag faktiskt inte leva. Känns bara så, fortfarande värk efter gårdagens race. Jag tror det värsta och bästa just nu är att vara bland folk och i skolan. Om människor bara kunde låta bli att ställa de dumma dryga jobbiga frågorna.

"Hur går det med knäet?"

"Är du frisk nu?"

"När blir det innebany då?"

"Blev det bra?"

Jag är väl för fan inte Anja Pärsson och inte ens hon vet väl 4 veckor efter en operation hur det är, blev, kommer bli. God damnit. Ge er! Jättekul att tänka på att trots allt det här så blir det kanske/troligtvis ingen mer innebandy för mig. Ska göra en skylt med all nödvändig info som jag ska bära runt halsen från och med nu.

Ps. Vet man inte vad man ska säga, säg inte ett skit!


Idag vill jag inte finnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0