Mitt kära Ersi.
Var och såg mina brudar lira. Eller ja, några få av mina brudar och massa unga okända tjejer. Gick ju inte skitbra tyvärr men det var sjukt orättvist för de va faktiskt bättre. Saknar innebandyn fortfarande sjukt mycket varje gång jag är och kollar men njuter samtidigt av spänningen. Lite mer för varje gång i alla fall. I min värld hoppas jag väl fortfarande lite. Dock lite mindre för varje gång.
Imorgon börjar i alla fall fas 2. Är nervös men samtidigt förväntansfull. Hoppas hoppas hoppas det går bra. Tur jag har mängder med smärtstillande kvar för jag har hört rykten om att denna fas är smärtsam. Säger som Rambo: No pain no pain.
Var i alla fall trevligt på läktaren med mina invalida vänner. Känns alltid bättre när man är flera som plågas och förstår varandras situationer ;) Thanks brudar!
Imorgon börjar i alla fall fas 2. Är nervös men samtidigt förväntansfull. Hoppas hoppas hoppas det går bra. Tur jag har mängder med smärtstillande kvar för jag har hört rykten om att denna fas är smärtsam. Säger som Rambo: No pain no pain.
Var i alla fall trevligt på läktaren med mina invalida vänner. Känns alltid bättre när man är flera som plågas och förstår varandras situationer ;) Thanks brudar!
Kommentarer
Trackback
