The Bitch is Back

Seriöst karln har nog ingen idé vad han ger sig in på med mig. Idag har symaskinen fått mig att gråta. Jag vet inte vad jag gör för fel eller varför den är så elak mot mig men sist tyget fastnade i hålet (där undertråden kommer från) brast något i mig. All kämparglöd och vilja att slutföra detta (extremt idiotiska) projekt var plötsligt som bortblåst. Jag kände mig besegrad. Av symaskinen!

Efter att supporten tråklat ut tyget (jag lämnade symaskinen för jag visste att som en sann idrottare skulle jag ta till våld för att lösa detta problem och pajja allt) och några uppmuntrande ord på sms av Monkan (att jag inte ska ge upp) gjorde jag ett sista försök att bli sams med symaskinen. Det gick! Så nu har jag avslutat dagens sy-stund på god fot med monstret. Känns bra inför morgondagen!

ps. Alla fingrar intakta denna gång!