The Bitch is Back

Då var man här, det var en väldigt påfrestande dag igår, mycket känslor! När jag sa hejdå till junior och pappa började tårarna bränna baki ögonlocken, men jag höll mig. Typ. När de gick, satte jag mig vid gaten och det bara forsade. Japåp som den bebis ni alla vet jag är satt jag och lipade på Alvik. Alla businessmen tittade konstigt och känslokallt på mig som att jag vore från yttre rymden. Well.

Allt kändes mycket bättre när jag klev av. Trots stormen och regnet som öste ner blev allt bättre när han stod där och väntade på mig  vid bagagebandet. The Waterworks gav inte upp men det kändes bättre. Haha jag tror fan inte jag har lipat såhär mycket sedan jag ramlade med cykeln när jag var 8 år. Efter kramar och allt det där berättar han att Erik hade försökt övertala att han skulle ge mig 300 spänn så jag fick ta bussen och karln skulle hänga med dem ut. Jag säger bara en sak, hade han gjort det hade jag varit på morgonflyget hem. Och han hade varit utan genitalier.

Nu är det morgon, vi har myst, vi har ätit frukost och snart ska han spela innebandy och jag ska titta på. Kanske dags att byta namn på bloggen? Jag tror jag är en InnebandyFru ;P

Nu såhär kring 00.53 och efter en öl (KilKenny såklart!) börjar de djupa funderingarna sätta igång. Jag är som förvirrad för att idag är det torsdagmorgon och jag har "använt upp" min sista onsdagkväll i Umeå på ett bra tag. Har jag använt tiden väl? Har jag spenderat den med rätt personer? Allt går som fort nu fast ändå i slowmotion. Tycker att den här veckan har varit bland den längsta på mina 22 år. Som att jag singlar mig fram till min avfärd men ändå kommer den. Ett steg närmare varje dag.

Vet fortfarande inte hur jag känner för det här. Finns säkert många jag borde ha berättat för, många jag har glömt, många som blir halvt besvikna. Men vad ska man göra? Kommer knappt ihåg att pallra mig själv upp ur sängen hur ska jag komma ihåg alla Er!? I min hjärna har jag inte flyttat än, trots att i stort sett alla mina saker befinner sig söderut. Det har som inte gått in. På fredag känns det som att jag ska "åka ner" igen som vanligt. Det stämmer ju då inte, jag ska åka ner utan någon planerad resa tillbaka.

Jag ska bli sambo. Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag, den stora skeptikern hittade någon och ska flytta ihop. Allt har gått så fort, fast det har ju inte det. Kändes fort bara för att det var ett stort steg men det gick väl egentligen sjukt långsamt. Känner fortfarande enorm skräck och hög grad av nervositet inför detta åtagande när jag är här (Umeå). När jag är där (Göteborg) känner jag mig som hemma och att det är där jag ska vara. Där ska ju bli här men samtidigt kommer här också att vara här, så det blir 2 här, hänger ni med? Just nu (ganska ofta) känns det som att jag är schitzofren, men det är nog bara allmänn förvirring. Sådant man ska känna när man genomlider det som kallas livet.

Det blir nog bra det här. Två hem är bättre än ett hem, bättre än inget hem. Dessutom, i värsta fall har ju Malmö Aviation fortfarande studentpris på flyget ;)

Fick veta ikväll att han har skövlat skogen. Det har inte jag. Haha. Undra om han tror att han ska få sig något come Friday? Den som lever får se. Sött är det i alla fall!

Sjukt less på att vara särbo just nu faktiskt. Saknar min sambo. Dessutom saknar jag sambolivet. Är jag sjuk?

Jag längtar hem.

Fan jag har ikväll fått det bevisat att män kan göra 2 saker samtidigt. Fick ett väldigt levande och visuellt bevis. Det är fasiken inte alla som kan kissa och borsta tänderna samtidigt! I know I couldn't do it. Fick mig lite visuell stjärt idag också, hi hi. På tal om gårkvällens funderare, det blev älskog trots vitlöken. Yeah!

ps. Det ser ljust ut tonight också ;P

Är smekmånaden redan slut? Något väldigt konstigt hände idag. Blev något slags tjafs/försök till bråk jag vet fasiken inte vad som hände, såhär efteråt är jag bara förvirrad och fattar ingenting. Det var bara en töntig historia av trötthet som uppfattades som surhet som förklarades för att fortsätta uppfattas som surhet fastän det var trötthet. Ja ni hör ju ;P

Vi är i alla fall trötta är slutsatsen. I alla fall karln, jag är mest konstig. Tror det där arbetet som aldrig blir gjort som spökar för mig och ger mig PMS, har ju aldrig annars PMS, men just nu har jag PMS känningar. Blev godmaten idag i alla fall, korvstroganoff & ris. Nu sitter jag ooch trycker efterrätt (torkade aprikoser). Försöker döva min PMS med torr frukt ;P

ps. Död åt Bussgods. Mina grejer skulle vara här ikväll, de är inte här. I miss my shit!!!

Måste planera in en dusch idag, innan sambon kommer hem. Se vilken snäll och duktig sambo jag är! :)

Ni som hönger med vet ju att ett stort steg är på väg att tas från min sida. Nej jag pratar inte om att flytta 100 mil från mina nära och kära, jag talar om det stundande sambolivet. Jag har väl varit den första att racka ner på allt vad kärlek, samboskap och förhållande heter. Jag vet också att jag nu får äta upp dessa ord eftersom jag har trillat ner i träsket själv ;P

Hur som hellst tänkte jag att det här med samboskapet förtjänar en egen kategori. Det är ju en så komplex företeelse som jag själv inte förstår mig på. Hur är man sambo? Hur är man en bra sambo? Det återstår att se hur det här ska te sig i fortsättningen! Jag ska i alla fall följa utvecklingen med spänning ;P