Tidig morgon.
Läskigt...
Storslagna frågor och funderingar som cirkulerar i min hjärna just nu. Tur att jag inte börjar förrn 13, så jag hinner åtgärda allt det där viktiga innan det är dags för spårvagnen. Förresten undrar när spårvagnen går???
Sjuk sur.
Nu har jag i alla fall internet, det kanske vänder snart?
Aftonbladet rapporterar något av värde.
Go Hillary!
Trött...
Idag är det fint väder på Bästkusten. Jag har kommit hit då kommer solen också. Jag ääääär solen!
ps. Jag har fortfarande inte förstått att jag har flyttat. Bara så ni vet!
Hejdå Umeå.
Efter några djupa andetag är jag här. Inte lugn men lugnare. Jag närmar mig inte längre hjärtsvikt men jag skulle inte direkt säga att jag har vilopuls heller. Nu vill jag bara vara där och känna att allt är bra. Men det är några timmar kvar och en taskig landning i Göteborg kvar tills dess. Just nu har jag den normala refebern, är min väska för tung? Har jag för mycket bagage? Tror att min hjärna har återgått till "icke-flyttmode" eftersom "flyttmode" krävde alldeles för mycket av psyket som nästintill kollapsade. Nästa gång vi hörs är jag på väg eller där. En Norrlänning som påbörjar ett nytt liv på Västkusten. Eller kanske itne nytt, livet är detsamma men ett nytt kapitel startas. Let the games begin...
Älskar och saknar Er alla redan. Ni vet vilka ni är! XOXO /Ägo
Hemma igen.
Jag är nervös. Framförhållning av denna sort har aldrig förekommit i mitt liv eller min värld. Vad händer?
ps. Monkan, du är inte ensam. Junior är en pärmhitler, sitter här och hitlar. Haha.
Då var den här.
Nu ska jag faktiskt sova, inte plåga mig själv idag eftersom det är upp halvtidigt imorgon med. Ska till sjukgymnasten sista gången (här, inte fan är jag klar på långa vägar) och skicka en låda till med bussgods. Tur Junior är ledig så man får lite sällskap såhär last day, är som klar med packningen så jag har inte direkt något att göra. På eftermiddagen ska jag få besök av Limpan och Lisa för en fika och ett adjö. Undrar just hur jag ska göra, tänkte nog skicka något slags mass sms, har säkert glömt att säga till massvis av människor att jag flyttar. Självklart kommer ett adjö Umeå inlägg här på bloggen också, ni får vänta med spänning ;P
Nighty night!
Nu är den död.
Junior fick nästan dåligt samvete. Hon tyckte den var lite söt (när den är död och fasttagen). Jag måste faktiskt hålla med men hade den varit levande och rajtat runt i hemmet hade jag fan dött. Det är inget sött över levande skadedjur, det är bara läbbigt. Mycket ska man behöva uppleva innan man dör.
Förövrigt drack vi romglögg med familjen idag. Det var väldigt gott! Junior blev nästan lite full och tolkade allt jag sade snuskigt. Det var faktiskt humor på hög nivå. Kommer sakna La Familja, dessutom kommer jag sakna La IVP Familja och La Ersi Familja. Dessutom alla andra underbara människor, ingen nämnd ingen glömd. Sjukgymnast imorgon, jag kommer få skäll. Igen. I suck!
Ibland är livet perfekt.
Den sexuella frustrationen för mig och alla i min omgivning har hållit i sig. Jajjemän det är så här det går till i Norrland. Men snart så ska ni få se på bullar, ska erövra Västkusten med dunder och brak!
Pappas jobb.
Kaffe är livet. Pjuh!
Saknar mycket idag. Bland annat karln ;P
Vardagssnusk.
Jag är klar med mördararbetet. Vet inte om det blev bra, om det blir G eller hur det blir men färdigt är det. Den känslan kan inget klå! Imorgon ska jag till skolan, lämna in och se Joel redovisa bland annat. Måste ju stödja mina "team-mates"!
Live update.
Micke undrar när vi ska ha sex. Haha.
Nä tillbaka till samkvämen. Snart hem och packa. Äntligen händer det saker för sega mig. Skallebanken börjar avta.
"Könen är en resurs" - Micke
Micke vinner floskeltoppen idag.
Nu ska jag och Monkan åka och köpa semlor åt alla. Gott ska det bli!
Hohohoho!
Förövrigt frågade pappa nyss om jag ska ta med mig mina slalomskidor och pjäxor, nu. Är han full? Är han förvirrad? Jag kan inte ens åka den här säsongen (kanske inte ens nästa med tanke på läkarens konstanta mässande igår "det är ju inte 100%, det är ju inte 100%"), jag får knappt med mig det jag äger och faktiskt kan använda. Då börjar han dilla om slalompjäxor. Jises.
Or should I just get along with myself
I never did get along with everybody else
I've been tryin' hard to do what's right
But you know I could stay here
All Night
And watch the clouds fall from the sky
This river is wild
This river is wild
Plötsligt så händer det!
Lyckades dock totalspränga min skalle och mina trumhinnor första gången jag pluggade in mina babes, sjukt bra och högt ljud i dessa nämligen. PANG sa det i min skalle. Chocken satte igång lite adrenalin i systemet i alla fall. Haha. Nu njuter jag för fullt, jag har funnit något som blockerar ut min familj. Det finns rättvisa i vår värld!
Välkommen motgångar.
2. Packning. Hur går det? Inte alls.
3. GU. Jaha så nu ska jag läsa en kurs jag inte kan läsa för jag har redan läst den. Är det ett skämt?
Ja vad säger man. Dags att ta sig i kragen och göra något vettigt kanske? Börjar känna elden brinna i baken...
Daddy cool.
Jag: "Men jag har sådan huvudvärk funderar på att skita i skolan..."
Daddy: "Vakna till nu! Ta en alvedon och jag hämtar dig om en timme."
Jaha? Ingen lugn och ingen ro. Så jag tog mig en 1 g alvedon, tog på mig kläder och ska fara och medverka på Monkans rundabords redovisning. Hur ska jag klara mig utan pappa?
2 days to go...
Livets alla borde.
Jag borde gå igenom mina saker.
Jag borde packa.
Jag borde tvätta håret.
Om vi ser på detta svart på vitt kommer det verkligen inte blir några borden fullbordade ikväll. Det blir troligtvis inga barn gjorda alls. Ty jag har växt fast i soffan med en huvudvärk i skallen och en laptop i knät. Otroligt bekväm och skön pose ska ni veta. Ooooootroligt skön.
Börjar bli less...
Gjorde just årets insats. Flyttade mig, min dator och resten av mina grejer 5 meter. Var tvungen att hitta ett bord nära ett uttag, använt upp allt batteri under dagens lekande. Stånk och stön. I made it. Nu får fan taxipappa komma snart. Jag börjar få huvudvärk. Universitetet ger mig huvudvärk! Dagens idiotsäkra konstatering.
Bambi på hal is.
Okej jag överskattade min seghet. Det tog mig inte 30 minuter att gå från MIT till sjukhuset, det tog kanske 15 minuter. Under denna härliga kvart på isbanan som brukar kallas gångväg lyckades mina ben sära på sig ofrivilligt 4 gånger. Alltså 4 gånger mitt ben åkte iväg och gjorde något alldeles galet på egen hand.
Gissa om det gjorde ont? Nu sitter jag här och ojar mig, ska läkaren bända mitt knä i alla rikningar jag kommer ju dö! Jag har ju ont nu. Aj aj aj... Dumma knä och dumma is. Tur man snart är i södra Sverige där har dom regn och asfalt. Asfalt är bra skit!
Update: Han bände, det gjorde ont, Good news jag är uppe i 110 grader frivilligt. Yeah! Litet steg för mig, stort steg för knät. L-G är för snäll, hur ska jag klara mig utan min sjukgymnast Susanne dör nere? Susanne som skäller och puschar mig varannan vecka.